2016-jag

 

Satt och bläddrade igenom min förra blogg för att få lite inspiration, och vad förvånad jag blev. Har inget minne av att jag kunnat skriva så engagerat, så ofta och med så mycket passion.

 

                                           

 

Så nu får jag lite identitetskris, var jag bättre förr? Brydde jag mig mindre om vad folk tyckte då? Var jag smartare, modigare och piggare för två år sedan? Nej fan, det vägrar jag gå med på.

Så för att bevisa det för mig själv tänker jag under december månad ta några bloggrubriker från min gamla blogg, och skriva om dem så de blir bättre.

Den enda personliga utveckling jag accepterar är den som går framåt.

 

03.12.2018 kl. 18:14

Veckosammanfattning (typ)

 

Var som sagt i Vasa halva veckan, och mycket hann jag med.

På tisdagen var det chillkväll med klassen. Vi drack glögg, pratade lite skit och spelade spel. Mysigt! Och Julia hade bakat.

 

 

I onsdags var jag och Victoria och såg Gambämark igen. Lika jävla bra som förra gången var de! Och så var det efterfest på Ollis med KAJ-pubquiz.

Vi slog ihop oss med tjejgänget vid bordet brevid, och lyckades vinna hela quizzen! Äntligen kom all KAJ-fakta till nytta.

 

 

Sen fick vi ta bild med KAJ, vilket jag måste erkänna har varit min och Victorias högsta önskan hela hösten.

Jaja, vi är fangirls. Vi försöker vårt bästa att hålla varandra på jorden, men tror mest vi eggar upp varandra tills vi båda sitter och är helt hysteriska över Kom ti byin-låttexten.

 

 

Sedan torsdag har jag varit hos föräldrarna i Åbo, och gjort noll. Jobbat lite på genuskurser och sett på tv.

 

Nästa paragraf kommer betyda typ 0 för de som inte ens lite koll på Overwatch,

men veckans höjdpunkt (bortsett från KAJ) var fan när jag i morse lyckades teama upp med ett fantastiskt gäng. Gud, vi förlorade inte en enda comp-match på tre timmar.

Satt och småskrattade hela tiden åt hur otroligt hysteriskt det blev på röstchatten, "if we win this next one I will freak out" satt killarna och skrek. Såå gulligt. 100% värt att släpa min PS4 på tåg genom halva Finland.

 

02.12.2018 kl. 16:17

Alla fester är bra fester

 

I går hade jag ett kaffekalas för släkten, vilket var kul eftersom jag som sagt alltid varit den som bott 300 kilometer från släkten. Kusinerna har alltid fått ha släktkalas, men jag har aldrig kunnat.

Så för första, och kanske sista, gången fick jag ha alla i mitt kök för att fira min födelsedag i efterskott.

 

 

Har alltid älskat att hålla fester, sammankomster, kafferep och chillkvällar. Sedan jag var barn.

Minns när jag var liten, då mammas och pappas middagsbjudningar alltid var en höjdpunkt. Klä upp sig, duka fint, laga mat. Sitta i fönstret och kolla när gästerna kommer.

I lågstadiet hade jag och min bästis årliga halloweenfester. Ibland hyrde vi en lokal och bjöd halva skolan, ibland var det bara våra närmaste vänner hemma hos någon av oss. Men tradition var det och jag älskade det.

Och jag märker att det hänger kvar. Kommer alltid vara en festfixare.

Därför älskar jag att fylla år, jag har en acceptabel orsak att bjuda in folk till mitt! Och folk har större benägenhet att faktiskt dyka upp än om man säger "häng med till oss?"

Kanske det är därför jag dras så starkt till styrelsearbete, det är ju mest ett enda evenemangs- och festfixande.

Sååå, på tisdag har jag bjudit in klassen till oss. Kommer bli svinkul att hänga med det härliga gänget igen!

 

25.11.2018 kl. 21:00

23 och Luckan

 

I går avslutade jag mitt 22:a levnadsår och påbörjade mitt 23:e. Vilket är ett högtravande sätt att säga att det var min födelsedag.

På grund av allmänn trötthet och för att det inte gick några sevärda filmer på bio i Helsingfors, spenderades kvällen i soffan med pizza och stand-up på Netflix. Bra så.

Något kul ville vi ändå göra i min ära, så jag föreslog åt Natte att vi skulle gå och se Alfred Backa uppträda på Luckan.

Så i kväll var vi på Luckan och fick gratis vin och skrattade. Kändes fantastiskt finlandssvenskt och väldigt mysigt.

Två minuter innan showen börjar frågar Natte lågt "Sååå... Vem är han alltså?"

Vilket var oväntat men det känns också som en perfekt beskriving av vår vänskap.

Visade henne några av de Youtube-videon vi spelade på repeat år 2012 och då kom hon nog ihåg.

 

 

Varje gång någon nämner Alfred Backa drar min mamma en story om Pensala-släkter osv, så för hennes skull gick jag upp efteråt och bad om signering.

 

 

Annars så utkommer det inom snar framtid två fantastiska intervjuer jag gjort under min praktik, så håll koll på HBL.

I morgon är det sista praktikdagen och efter det bär det av tillbaka upp till Vasa för några dagar. Egen säng, here I come!!

 

22.11.2018 kl. 20:53

Mansdagen och Debatten

 

Dagen är här. Den otroligt omdebatterade debatten om manlighet äger rum i Åbo ikväll. Ifall du lyckats undgå hela cirkusen kan du läsa HBL:s rapportering här och den senaste här.

Har funderat ett tag på om jag vill se på livestreamen eller ej. Orkar jag? Iss jag? Klarar nerverna det?

Har jag tålamod att sitta och se på något som kommer spåra ur på tre sekunder och sedan fortsätta mot bottnen?

Nyss hoppade det upp en notification från ÅU på min telefon som fick mig att ropa vafan rakt ut. "Alexander Bard inför debatten i Åbo: 'ÅA-personal som påstår att min närvaro kränker är psykiskt sjuk' "

Jaha. Okej. Är egentligen inte alls förvånad. Bara trött. Otroligt trött på att sådana människor får en plattform. Får spy ut sin skit överallt. När kan vi kollektivt ta ett beslut att bara vägra lyssna? Yle skrev så bra om Donna Zuckerberg och hatiska män här.

Trots det kommer jag fram till att jag ser debatten. Om inte annat bara för att hänga med i diskussionerna i morgon.

 

19.11.2018 kl. 18:27

Söndag

 

Försöker fokusera på genusstudier men märker att min koncentrationsförmåga har krupit ner mot noll. Jag kan bara lyssna på nätföreläsningen en minut i taget innan mina tankar vandrat iväg. Är löjligt långt efter i deadlinen eftersom jag försökt göra uppgiften i dagar, men helt enkelt bara aldrig fått det gjort.

 

I fredags hade jag och Victoria lyckats sätta på oss nästan identiska outfits. Det ledde till så många kommentarer och frågor att vi tillslut skrev en FAQ-lapp som vi tejpade upp vid skrivbordet.

 

I går turistade jag och Natte lite i Helsingfors, bara för att vädret var så vackert och jag insåg att trots att jag varit i staden hundratals gånger har jag aldrig behandlat det som en turiststad. Jag både älskar och hatar Helsingfors, och mina känslor kan gå från det ena till det andra på en sekund.

Gillar stenbyggnaderna men hatar folkmängden. Gillar att man kan gå vilse men hatar hur långt bort allting är. Allt är för dyrt men också lite mera intensivt. Trivs bra men hoppas ändå att jag aldrig, aldrig kommer tvingas bo här.

 

 

Nästa vecka kommer bli intensiv. Har flera intervjuer inbokade och så kommer vi få pröva både på webbande och layout.

 

18.11.2018 kl. 21:50

Bloggnisch

 

Jag har funderat lite på min blogg. Och vad jag bloggar om. Min förra blogg (womanofnoimportance) var väldigt uttalat en feministisk blogg. Vilket hade både för- och nackdelar. Dels älskar jag att blogga om feminism, men å andra sidan känns trycket för stort. Att enbart producera (vettiga) texter om feminism tar helt enkelt alldeles för mycket tid.

En blandning skulle kanske fungera bra. Både privatliv och feminism?

Så, jag antar att det här är jag som berättar att jag kommer försöka börja blogga om feminism igen.

Ifall någon har en idé om vilka feministiska ämnen de vill läsa om, lämna gärna en kommentar. Har man inga idéer får man gärna lämna en kommentar i alla fall.

 

18.11.2018 kl. 16:06

Hesalife

 

Dag två av praktiken avslutad! Har redan två artiklar publicerade på HBL:s webb, så skulle kalla det en bra början.

Annars så har mest tid gått åt till att försöka lära sig nya redaktionsprogram och förstå hur det journalistiska tänket fungerar just på HBL. Det är alltid spännande att se hur olika redaktioner kan jobba på så olika sätt.

 

 

Natte är snäll nog att låta mig crasha på hennes soffa under dessa veckor. Skönt att inte behöva bo ensam i Helsingfors, och dessutom är varje kväll Netflix-kväll! Vi försöker att endast kolla på riktigt dåliga serier, och igår började vi se American Vandal, som nog har en ganska hög "wtf-händer-just-nu" faktor.

 

13.11.2018 kl. 18:52

Go Nyhetsväktarna

 

Vi gjorde det!!! En hel timme av live radio. Som du för övrigt kan hitta här ifall du missade det live.

Tre inslag gjorda på förhand, ett livereportage och en studiodiskussion. Är otroligt stolt över vår sändning. Alla skötte sig superfint, inslagen var klara flera dagar på förhand och allting bara föll på plats.

 

Producenten och studiovärden är nöjda (och trötta) efter sändning. Foto: Victoria
 

Var inte ens så väldigt nervös inför sändningen, eftersom jag bara visste att det skulle gå bra. Som sagt, hela processen har gått smidigt och vi jobbar alla superbra ihop.

Detta trots att jag ännu satt och finslipade mitt pratmanus tjugo minuter innan vi åkte iväg till Yle-huset. Omskrev, omskrev och omskrev, för inget lät tillräckligt bra. Tillslut fick Victoria säga åt mig att nu räcker det, allt låter bra.

 

Foto: Karolina
 

Att stå i studion var också helt enkelt kalasroligt och jag lärde mig massor. Höjdpunkten var absolut att få diskutera med Linnea Portin och Niklas Karlström, om jag fått välja själv skulle diskussionen ha varit minst dubbelt så lång.

Kan absolut tänka mig att jobba med radio i framtiden.

 

Väääääldigt trött efter sändning. Foto: Victoria
 

Efter sändningen (och min powernap) var det dags för wrap-up fest. Definitivt en av de roligare festerna jag varit på i mitt liv. Vi hade satt ihop en liten lek åt Klas, där han fick koppla ihop citat, påståenden och barndomsbilder med rätt person i gruppen. Kan avslöja att han endast fick 5 poäng av 24 möjliga. Vi är helt klart alldeles för hemlighetsfulla.

 

Foto: Karolina
 

Mot slutet blev festen nästan lite vemodig, då vi insåg att vi nu inte kommer se varanda på två veckor. Det är nämligen dags för vår redaktionspraktik, och vi kommer spridas ut över svenskfinlands tidningar. Sedan kom vi på att vi i princip är halvvägs genom vårt medieår. Tänk vad tiden går, önskar nog lite att vi skulle få jobba ihop med detta gäng för alltid.

Men nu tar jag helg och vilar upp mig lite efter två väldigt, väldigt intensiva veckor. Jag lovar att jag ska försöka skriva lite om min HBL-praktik under de kommande två veckorna. Tänk, jag blir Hesabo för två veckor. Spännande.

 

10.11.2018 kl. 00:30

Hello Radio

 

Nu har vi övergått från tidning till radio, och i dag hade vi vårt första brain storming-möte om vad vår timmeslånga radiosändning ska handla om. Trots att vi började mötet med att konstatera att typ ingen hade några juttu-ideér, slutade det ändå med att vi skrapade fram en hel del.

Älskar hur vi faktiskt kan jobba som ett team redan, och samtidigt ha kul. Trivs väldigt bra bland dessa människor, turligt nog med tanke på hur mycket tid vi kommer tillbringa ihop.

Dessutom blev jag utsedd till programledare för livesändningen, och Victoria till producent aka boss. Ett äkta power couple helt klart.

 

Är man intresserad av att se mera av vad vi egentligen sysslar med på dagarna kan man följa vårt instagramkonto @vassmedia

Fyndigt namn eller hur? Som jag sa, teamworket fungerar snyggt då vi lyckades brainstorma och felstava oss fram till vårt eget brandnamn.

 

23.10.2018 kl. 19:18

Bostad elva

 

Nu har jag och Victoria hunnit bo ihop i två månader. Under den tiden har vi lyckats kläcka ur oss en hel del konstigheter, så som man gör sena kvällar och tidigar mornar.

Tänkte bjuda på lite plock ur min anteckningsfil titulerad "Victorias fyndigheter".

 

Victoria: Vi diskar int ida, bestämd ja just. Victoria for president!

 

 

Vi gnäller över studier.

Jag: Va e motsatsen ti motiverad?

Victoria: Omotiverad.

Jag: Nä, de e int tillräckligt starkt.

Victoria: Satans omotiverad.

 

 

Vi diskuterar användningen av ordet "en" istället för "man".

Jag: Ja hatar ordet en. Kan vi ta bort de ur svenska språket?

Victoria: Jooo!!

Jag: Från å me nu e allting ett. Titta ett katt. På finska blir de tittai etti katti.

Victoria: Ättikka?

 

Det regnar och stormar ute, och plötsligt hör vi skrik utifrån gatan.

Victoria: De låter som hankeiter som e förtvivlade över att deras båt håller på å förlisa i dehä vädre.

 

 

Morgonen efter vi såg High School Musical 2.

Jag när vi går ut genom dörren: Bye cats!

Victoria: Wildcats??!!?!?!?

 

Victoria: De enda som lyser upp vårt liv e kylskåpslampan å datorskärmen.

 

22.10.2018 kl. 16:53

En punkt på inköpslistan

 

Det tar mig cirka tre minuter att gå till Academill hemifrån. Det är så kort att jag faktiskt saknar den delen av min dag, att gå mellan uni och hemma. Att lyssna på musik och tänka lite. Se lite av staden.

Så nu har jag börjat sätta mig en stund vid vattnet varje eftermiddag då jag går ensam hem. En kort paus från livet.

 

 

I dag märkte jag dock att musiken var lite tystare i höger öra. Otroligt irriterande, och ett tydligt tecken på att mina hörlurar närmar sig graven.

Löjligt nog gör det mig lite ledsen. Dessa hörlurar har trots allt rest runt Europa med mig och agerat öronproppar både på hostell och hemma.

 

15.10.2018 kl. 16:21

Nästan midnatt

 

Kan inte sova, vilket är konstigt för mig. Oftast kan jag lätt slockna 21.45 sju dagar i veckan, om jag så vill. Passar på att göra blogg-comeback istället för att ligga och stirra i taket.

Veckorna har rullat på, och plötslig är vi halvvägs genom hösten.

Löjligt nog hade vi vår första chilltime med "klassen" nu i onsdags. Tänk att vi inte kommit oss för det förrän nu. Blev en oplanerad utflykt till Ollis också, första gången för mig och Victoria.

 

 

I vårt pyntade av föreläsningssalen råkade vi skapa denna tumblr-grunge-drömmen. Den måste naturligtvis fotas ur alla vinklar.

 

12.10.2018 kl. 23:41

New hair who dis

 

Förlåt för frånvaro, skulle kunna skriva om hur stressad jag är MEN tycker jag har nog med negativitet här som det är.

 

Därför kan vi fokusera på det positiva. Som att jag förra fredagen på impuls bokade frissatid och äntligen blev kvitt mina torra, delade toppar.

 

 

 

Mera och mindre seriös.

 

Känner mig lite som en ny människa.

 

 

 

26.09.2018 kl. 12:56

Vardagsestetik på ful tapet

 

Vår lägenhet är vackrast i solnedgången, då rummen fylls av rosa ljus.

 

 

Fastän solnedgångarna är lika fina här, saknar jag ändå Åbo och tryggheten som finns i en stad man bott i hela sitt liv.

 

 

Annars så känns det som att det enda vi gör är diskar. Är ovan att leva utan diskmaskin, och väntar redan på att få bo i en lägenhet med diskmaskin igen.

 

 

Vi håller också koll på hemstädernas tidszoner. Så vi vet när vi kan ringa pojkvännerna.

 

17.09.2018 kl. 18:55

 

23-årig Åbobo som för tillfället tillbringar ett år i Vasa som mediestuderande vid ÅA.

Annars studerar jag genusvetenskap.

Gillar feminism, katter och tv-spel.

Tycker också om att resa och fotografera, helst kombinerat.

Min förra blogg hetter womanofnoimportance.