Vardagsestetik på ful tapet

 

Vår lägenhet är vackrast i solnedgången, då rummen fylls av rosa ljus.

 

 

Fastän solnedgångarna är lika fina här, saknar jag ändå Åbo och tryggheten som finns i en stad man bott i hela sitt liv.

 

 

Annars så känns det som att det enda vi gör är diskar. Är ovan att leva utan diskmaskin, och väntar redan på att få bo i en lägenhet med diskmaskin igen.

 

 

Vi håller också koll på hemstädernas tidszoner. Så vi vet när vi kan ringa pojkvännerna.

 

17.09.2018 kl. 18:55

Jag bloggar fast jag är för trött för att tänka

 

Tre dagar av ordentliga studier bakom oss, och oj.

Nyckelordet är intensivt.

Vi har vår egna lilla källare i Academill där vi stänger in oss mellan 9-17.

Vid flera tillfällen har vi fått höra att vi typ inte kommer ha tid att ha ett normalt liv i år. Att kraven är höga, vi förväntas spotta ut idéer på löpande band, prestera, ta kritik, göra om och göra rätt.

Men å andra sidan så vet jag inte när jag senast lyckats upprätthålla koncentrationen under en föreläsning i mera än 10 minuter i sträck. Här lyssnar jag utan problem i två timmar, eftersom det faktiskt intresserar.

Men det är också skrämmande att vara i en ny stad, där alla andra har kontakter och vi knappt känner någon. När vi ska hitta någon att intervjua har vi ingen lokal lågstadiekompis exbästis som vi kan kontakta via facebook.

Hittils har jag varit helt slut när jag kommer hem. Helt mos i hjärnan. Fastän vi knappt gjort annat än suttit och lyssnat.

Men jag är så otroligt ivrig för att få lära mig att skriva, att göra radio och tv.

 

 

12.09.2018 kl. 20:41

Första studiedagen

 

Vid tolvtiden i morse tog vi våra kånkenväskor och promenerade iväg mot Academill för vår första dag som mediastuderande.

 

Victorias sammanfattning av dagen:

"Jag tycker vi kan vara stolta över vår första dag."

 

Eftersom vår mediegrupp består av enbart åtta personer hoppas jag vi får en bra sammahållning och gemenskap. Fick ett bra första intryck av alla och hoppas att jag lyckades ge ett någolunda vettigt intryck av mig själv också.

 

 

Dessutom fick vi gratis mat och vin, what's not to love?

Nu är jag helt otroligt trött, och det känns så skönt att bara sitta i mitt rum med Victoria och läsa bloggar och tala skit.

 

05.09.2018 kl. 18:00

Dag 3

 

Var på kaffe med min kusin idag, vilket var den första ordentliga sociala interaktionen sedan i söndags. Om man inte räknar med att jag utbytte några ord med tandläkaren igår.

Dessutom, shout out till killen som öppet lyssnade på vår timmeslånga rant om vår släkt. Jag kan hålla med om att det är ganska spännande.

 

Lägenheten börjar vara uppackad för min del, har en låda plus en halv kvar att ta hand om. Är 100 % redo för Victorias inflytt på lördag.

 

 

29.08.2018 kl. 20:37

Godmorgon Vasa

 

Jag är skräckfantast. Älskar skräckfilmer, skräckpoddar, skrämmande klipp på Youtube, you name it.

Så hur tror ni det går då jag, med en miljon skräckhistorier i bakhuvudet, ska sova ensam i den tomma lägenheten i ett hus byggt på 1800-talet? Jo, det går riktigt bra!

I alla fall tills världens snällaste katt, som aldrig morrar, plötsligt vaknar från sin sömn, reser ragg, morrar och stirrar ut i luften. Och sedan är på sin vakt i en kvart.

Har inte sovit så där väldigt mycket kan jag säga. Jag är helt otroligt lättskrämd. Hade på Friends från telefonen hela natten, bara för att få lite bakgrundsljud.

Men, har inte tid att vara trött idag. Ska bland annat till posten (var ligger posten?) och till butiken, och sedan fortsätta storstädningen av lägenheten.

 

Jag och Nikken igår kväll, innan spökena (?) attackerade.

 

27.08.2018 kl. 10:11

Uttåget ur Åbo

 

Då vi körde genom Åbo påväg mot villan insåg jag att det är sista gången jag ser min hemstad på ett tag. När mina föräldrar åker tillbaka hem på söndag kväll, åker jag in till Vasa för att slutligen bli fast bosatt där. Det känns både spännande och vemodigt, även om jag vet att jag kommer vara Åbobo igen om ett år. 

Nu sitter jag på verandan, väntar på att bastun ska bli varm medan jag dricker av ölen som pappa hällde upp åt sig själv men sedan övergav för något viktigt arbete han kom på att utföra. Trots att det är mulet är det förvånansvärt varmt, sommaren är inte helt borta ännu.

Imorgon blir det villaavslutning med bål och raketer. 

 

 

24.08.2018 kl. 20:19

Katter, katter, katter

 

Crazy catlady-varning!

Jag älskar verkligen katter. Så där mycket att det irriterar andra. Finns det en katt på en fest vill jag definitivt hellre lära känna katten än människorna där.

Själv har jag för tillfället tre katter, varav en är vår familjekatt som bor med mina föräldrar.

Är till 100 % en kattmamma som kan prata i timmar om mina katter, allt från söta historier till specialdieter de behöver och konsekvenser som följer om de inte får dem.

Jag tänkte att det är en fantastisk idé att skriva ett helt inlägg, där jag bara pratar om mina katter.

Innehållet vi alla vill ha, och förtjänar.

 

                              

 

 

Mirre är född i Petalax, och är den ovan nämnda familjekatten som vi haft sedan jag var cirka åtta år gammal. Hon fyllde alltså 15 år i maj!

Hon är en typisk gammal tant: egentligen väldigt mysig och kelig, men väldigt bestämd och blir sur om hon inte får som hon vill. Dreglar då hon blir riktigt bra klappad.

Känns som hon funnits med under hela min uppväxt, och är absolut den jag ser mest fram emot att träffa då jag hälsar på hos föräldrarna.

Smeknamn: Mirrus och Fjomps.

 

 

 

Nicki är min och Michaels första katt, hemma från Vörå. Hon fyllde tre i våras, är född den fjärde maj och är alltså en äkta Star Wars-katt.

Nicki är kanske världens snällaste katt, i alla fall när det kommer till mig och Michael. Hon litar fullt ut på oss, inte ens när vi tvingas göra mindre trevliga saker så som klippa bort tovor ur pälsen eller dusha bort bajs som fastnat i pälsen (långhåriga katter yay) försöker hon säga ifrån.

Främlingar litar hon däremot inte alls på, och de kan nog få sig en omgång ifall de tränger in henne i ett hörn.

Gillar inte att ligga i famnen, men protesterar högljutt om hon inte har familjen under uppsikt. Älskar att springa ute i koppel.

Also known as: Nicki-girl, Nikke, Nickster och The Wise One.

 

 

 

Max adopterade vi från djurskyddhemmet i Åbo, hans mamma var en vildkatt från Nagu. Han fyllde ett i maj.

På grund av att han miste sin mamma tidigt, hann han inte bli en fullärd katt och är lite... speciell. Han är högljudd, men jamar inte utan låter typ "OooOOooOOOo".

Max vet inte heller att man ska täcka över efter sig i lådan, eller att om ens syster skriker och fräser ska man sluta bita. Nicki får nog av honom ibland, men älskar honom innerst inne.

Vi kan dra ganska många skämt om honom, lite rund och inte så intelligent, men vi älskar honom ändå. Max är orädd, och hälsar glatt på gäster.

Kallas mest: Maxie, Poopie-boy, The Little One.

23.08.2018 kl. 15:40

Höst

 

 

Vad är dina mål i höst?

Jag vill jobba mycket på mig själv som person och bli mindre dömande och mera positiv.

 

Vad ser du mest fram emot?

Studierna! Väldigt kliché för en flytt till ny stad, men vill lära känna nya människor och hitta nya favoritställen. Släkten på mammas sida bor i Vasa, så ser också fram emot att inte ha en fyra timmars resa mellan mig och dom.

 

Känner du dig klar med sommaren?

Jag är aldrig klar med sommaren.

 

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Förra hösten var en väldigt bra höst, hade mycket kul med många vänner. Var också tutor för genusvetenskapens gulisar, vilket var både roligt och lärorikt.

 

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Det var hösten jag träffade och blev ihop med Michael som då ännu bodde i Borgå (vilket betyder att vi har femårsdag i oktober!?). Hösten 2013 spenderade jag mest på internet, mitt upp i min värsta fangirl-phase. Såg mycket på Youtube, bloggade i versaler, pluggade lite för skrivningarna. En tid jag inte skulle återvända till.

 

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Bäst: Det fantastiska vädret och härliga värmen!

Sämst: Att flytta i den värmen.

 

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Har biljetter till Kajs Gambämark. Det ni.

 

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?

En oversized kavaj jag fyndade i Bulgarien!

22.08.2018 kl. 11:26

Våren av kandistress

 

Jag har, som nämt i inlägget här under, blivit kandidat i vår. Eller egentligen i sommar, efter panikstress inför läsårets sista inlämningsdeadline. Men mera om det om en stund.

Jag vill skriva ett inlägg om kandin för att det är den lägsta universitetsexamen, och naturligtvis den som kräver minst arbete, och därför oftast viftas bort.

Vad kan man göra med sina kandipapper? Tända brasan, var det någon som sa åt mig. Är det dessutom en humkand, som i mitt fall, duger den kanske knappast ens till det.

Men ha, nu skiter vi i det, och så ska jag berätta om min kandiprocess. Kandivåren kan sammanfattas med orden: ångest, stress och ändlös frustration.

Jag skrev kandi tillsammans med den enda andra genusvetaren på mitt år, alltså Victoria. Vilket naturligtvis innebar att vi inte hade seminarier, utan endast parmöten med vår handledare.

Det hade både fördelar och nackdelar, men var sist och slutligen kanske inte den mest passande handledningsformen för oss som skulle skriva längre akademisk text för första gången i vårt liv. Men det är inte något som kunde ha gjorts på annat sätt, vi var helt enkelt bara två stycken och det var bara att göra det bästa av situationen.

Det blev väldigt mycket stress i slutet. Nu när jag tänker tillbaka minns jag inte exakt varför det blev så. Tidsoptimism, missbedömning av hur länge det faktiskt kommer ta att samla material och rädsla för att faktiskt börja med det egentliga skrivandet hade nog en stor roll.

Det ledde till att vi tillbringade den mesta av vår vakna tid i ett rent paniktillstånd, oroliga över än det ena än det andra. Deadliner vi inte får missa, utdrag som ska skickas hit eller dit, kurser som måste avslutas, papper som måste fyllas i.

Detta, plus en hel del personligt drama, ledde till att jag genomgått den jobbigaste våren i mitt liv. Och jag överlevde! Så jag är nog jävligt stolt över min kandi ändå.

Vad handlade då min avhandling om? Jag gjorde en analys på nätdiskussioner angående den kvinnliga versionen av huvudkaraktären Ryder i spelet Mass Effect: Andromeda. Japp, jag läste näthat och kollade på vilka sätt de motiverade sitt kvinnohat. Det upphör aldrig att förvåna vilka huvudlösa saker folk öser ur sig på internet.

(Förlåt för pinsamt dålig kvalitet på bilden, det är en skakig snapchatbild från när jag fick pappren på posten, och nu är de i Vasa och jag i Åbo så kan inte ens ta en bättre bild)

 

21.08.2018 kl. 11:46

Hello. It's me.

 

Inleder det nya läsåret med ny blogg. Varför? Tja, som det brukar gå: arkivet känns utdaterat. Vem är jag idag och är jag alls samma person som skev blogg december 2015? Nää.

 

Om någon skulle ha råkat läsa min gamla blogg och undrar vad jag gjort sedan mars, så kommer här en kort sammanfattning:

 

- Blivit kandidat.

- Sommarjobbat på Åbo Underrättelser. Och njutit av värmen vid sidan om.

- Flyttat till Vasa. Men bara tillfälligt. Ska studera masskommunikation som långt biämne här i ett år.

- Semestrat i Bulgarien. Och fått med en förkylning hem som jag för tillfället försöker bli av med.

 

Vi var till Varna i Bulgarien, som ligger vid Svarta Havets kust.

Resan bestod av god, otroligt billig mat, ännu billigare drinkar och standhäng i gott sällskap. Rekommenderar stället!

 

 

 

 

 

 

19.08.2018 kl. 15:00

 

22-årig Åbobo som för tillfället tillbringar ett år i Vasa.

Studerar genusvetenskap och masskommunikation.

Gillar feminism, katter och tv-spel.

Tycker också om att resa och fotografera, helst kombinerat.